Återlanseringen av Kult.


Alla hjärtans dag firades i Key-huset med återlanseringen av kulturtidskriften Kult. då tema för premiärnumret var ”relationer”. Redaktionen satt hela dagen och sålde tidskrifter och träffade sina läsare. Efter att chefredaktör Cecilia Backlund presenterat tidskriften var en av de stora höjdpunkterna spelningen med David Gustafsson.

Rättelse
Tyvärr så har ett stort misstag sluppit igenom korrekturläsningen av Kult. Bokrecensionen på sida 16 är inte den färdiga recensionen utan ett tidigt utkast som lades in i layoutprogrammet för att se hur layouten skulle komma att se ut med text. Det vi missade att göra var att byta ut utkastet till den färdiga recensionen innan tidskriften trycktes. Sådana här misstag är tråkiga, men tyvärr så sker de. Det faktum att Kult. drivs ideellt och har en väldigt låg budget gör att vi inte kan trycka om detta nummer. Vi försöker därför ställa det till rätta så gott som det går genom att berätta om vårt misstag och försöka sprida Hanna Erlingsons färdiga recension av boken ”Tillsammans är man mindre ensam” till alla som redan har tidskriften, och i de exemplar som icke blivit sålda än lägga i lösblad med den rätta recensionen.

Vi som är ansvariga vill be Hanna Erlingson så hemskt mycket om ursäkt.

Cecilia Backlund,
ansvarig utgivare

Den korrekta recensionen finns publicerad här.



Tidskriftens redaktion sålde lösnummer och mötte sina läsare.


Lanseringen lockade såväl nya seklerister som gamla sekel-rävar. Två generationer redaktörer möttes.


David Gustafsson underhöll lunchande studenter i Kafé Ellen med både egna och andras låtar.

Glöm inte bort att ”gilla” Kult. på facebook!

Bokrecension

Det finns många olika sätt man kan uppleva en bok på, och många olika sätt att bygga en relation till boken man läser. Den kan vara en tröst, en vän, en flykt från verkligheten, en spänningshöjare i vardagen, en tankeställare eller ett arbete. Vad är det då Anna Gavaldas ”Tillsammans är man mindre ensam” har att komma med som gör att den idag har fått en plats i bokhyllan hemma hos flera miljoner läsare världen över?

Handlingen är enkel men personerna desto mer komplicerade, likaså relationerna. Vi möter Philibert, den stammande och tafatte men godhjärtade adelsmannen som fortfarande tycks leva i en annan epok. Hans inneboende, den buttre kocken Franck vars liv inte sträcker sig särskilt långt utanför restaurangens kök. Francks mormor Paulette som lever i sina minnen samtidigt som hon kämpar för att inte förlora den lilla värld hon har kvar: huset, trädgården och ”pojken”. Till sist har vi Camille, en ömtålig konstnärssjäl som gör sitt bästa för att helt försvinna. Alla har de låtit ensamheten bli en trygghet, de har tagit ett steg ut från den verkliga världen och begränsat den till sin egen i rädsla för att låta någon komma för nära, att ännu en gång bli sårade och riskera ett slag mot sina redan sargade själar.

Allt börjar sakta att förändras en kväll då Philibert räddar en nedkyld och sjuk Camille från hennes lilla dragiga vindsvåning och tar henne under sina vingars beskydd. Själv bor han i samma fastighet fast på över 200 kvadrat i sin döda mormors lägenhet, som ockupant innan tvisten kring hennes dödsbo är avklarad.

Där ryms de nu allihop under samma tak: Philibert , Camille, Franck och snart flyttar även mormor Paulette in. Gavalda själv beskriver dem som ”..en avväpnad chouan, en skör fe, en kille som fått ett hugg i ryggraden och en gammal dam som är full av blåmärken…”

Det blir en varm berättelse om fyra kantstötta individer som var och en sliter med sitt bagage, fyllt av svek, felsteg och misslyckanden. Tillsammans bildar de en grupp som är kantig, märklig och långt ifrån perfekt men full av kärlek. Under ett år i Paris får vi följa deras liv och relationerna de bygger till varandra – utbrott, vänskap, konflikter, försoning och mycket, mycket ömhet. Sakta börjar de att krypa ut ur sina skal, lär sig att lita på varandra och sig själva.

Språket är enkelt och hoppar mellan personerna i tanke, berättande och rappa dialoger. Att originalspråket är franska känner man av stämningen i språket och även på de många kulturella inslagen av historia (fransk såklart), konst och musik.

Gavalda har också förmågan att beskriva allt ifrån en inre konflikt till ett hyreshus på ett sätt som känns äkta. Kanske är det där vi finner svaret, anledningen till varför boken har gjort en sådan succé. Hennes sätt att skildra vardagen på skapar en närhet till historien och till karaktärerna. Det är just den närheten och igenkännandet som gör att när man öppnar boken får man känslan av att kliva in i något som är tryggt och bekant. Här är karaktärerna dina vänner, du känner till varenda litet hörn av deras värld, varje ord, fras, miljö och känsla.

Budskapet är tydligt och titeln genomsyrar hela boken:

”Tillsammans är man mindre ensam”.

Hanna Erlingson

Detta inlägg är publicerat i Kult. och taggat . Bokmärk permalänken. Både kommentarer och trackbackar är avstängda.
  • Kalendarium

      There are no events.
  • Kategorier

%d bloggare gillar detta: